I aktieägaravtal används ibland put- och call-optioner för att reglera framtida ägarövergångar – t.ex. vid utträde, dödsfall eller affärsutveckling.
En put-option ger innehavaren rätt att sälja sina aktier till ett förutbestämt pris till en annan part (t.ex. bolaget eller en majoritetsägare). Det ger en exit-möjlighet och skyddar mot att bli 'inlåst' som minoritetsägare.
En call-option ger innehavaren rätt att köpa en annan parts aktier till ett förutbestämt pris. Vanligt vid grundarens rätt att köpa tillbaka aktier från en investerare om denne vill lämna.
Optionen kan vara prissatt till fast belopp, formel (t.ex. baserad på EBITDA-multipel), eller marknadsvärde vid tidpunkten. Formeln är det viktigaste att förhandla om.
Ja, det är vanligt i s.k. 'good leaver/bad leaver'-strukturer. Vid uppsägning (good leaver) löser bolaget in till marknadspris; vid brott mot konkurrensklausul (bad leaver) till lösenpriset.